Nya Amarone och Valpolicella

Nya Amarone och Valpolicella

Jag undrar om det är någon i vuxen ålder som gillar vin och som inte hört talas om Amarone. Jag tror inte det. Amarone har varit på mångas läppar både fysiskt och tankemässigt under många år. Men vilken Amarone är det vi har mött?

Amarone är en relativt ny företeelse i vinvärlden, vilket många konsumenter kanske inte känner till. Ursprungligen var det Recioto, ett sött vin som inte var speciellt känt men som är modern till Amarone della Valpolicella. Vinet Recioto gjordes på druvorna corvina, rondinella, molinara och corvinone som torkades i stora anläggningar. Sedan pressades de torkade druvorna till ett sött dessertvin. Under senare delen av 1950-talet och framförallt på 1960-talet använde man denna process med torkade druvor för att framställa ett vanligt torrt rött vin. På detta sätt var Amarone della Valpolicella uppfunnet i trakten av Verona. Vinet var inte speciellt känt innan det anlände till Sverige på 1990-talet men det slog ned som en bomb försäljningsmässigt. Alla älskade detta täta , smakrika och lite söta rödvin. Kraft och fyllighet var ledmotivet till skillnad mot region Venetos vanliga vin, Valpolicella. Det var en stor förändring för oss konsumenter och jag minns själv hur många svenskar verkligen älskade detta vin.

Efterhand tog marknadskrafterna tag i denna möjlighet. Sämre viner kom till den svenska marknaden, vilket naggade hela vinupplevelsen i kanten. Sedan översvämmades vi av Ripassoviner av mycket varierande kvalitet. När detta hade gått ett antal varv och hela varumärket i stort sett var utarmat vände konsumenten Amarone ryggen. Man har idag svårt att finna något så otrendigt vin som Amarone eller Ripasso. Detta skede i en produkts (läs Amarones) utveckling är ett klassiskt case av hur man förlorar något fint och genuint genom överexploatering från många håll. Producenter och vinimportörer tävlade i att erbjuda marknaden sockersöta viner med “hittepånamn”. Gärna från helt andra regioner än Amaronens ursprung Veneto. Den vanliga Valpolicellan, som vi var vana vid i Sverige, hade helt enkelt nästan försvunnit från Systembolagets hyllor. Till stor sorg för många som saknade detta fina och lätta vin med sin elegans. Valpolicella är ett vin med finess i all sin enkelhet som är lätt att använda till vår svenska gastronomi.

Nya Amarone och Valpolicella

Vad händer med Amarone och Valpolicella i Italien nu? Jo, det är stora saker på gång i dagsläget. Producenterna och deras organisationer har uppfattat faran med den negativa utvecklingen för Amarone. Vi får bara hoppas att det inte gått för långt som för vissa andra varumärken som tappat i Sverige under de senaste trettio åren. Se hur det gick för Verdicchio, Rioja och även Soave som var mycket populära men sedan förlorade på grund av överexploatering av varumärkena och flöde av viner från sämre producenter. Jag hoppas inte så blir fallet för Amarone på längre sikt men det kommer ta tid för Amarone della Valpolicella att återhämta sig. Frågan är om det någonsin kommer återta sin enormt populära position i framtiden? Den som lever får se.

Men som sagt, det händer en hel del idag och jag var själv vittne till en förändring när jag i slutet på januari 2025 besökte Verona för dess Anteprima för Amarone. Ett antal saker märkte jag

• Vinerna var mer eleganta, det rådde harmoni mellan frukten och vinets struktur
• Amarone hade en lägre sötma, restsötman var för vissa viner på mycket låg nivå
• Ökad drickbarhet generellt, vinerna var mer anpassade till gastronomin
• Vinernas struktur har en bättre syrlighet (syra) och inte bara kraft och sötma

Detta sammantaget var positivt anser jag. Personligen har jag tröttnat på de alltför obalanserade russinvinerna som översvämmade vår marknad för tiotals år sedan. Vinproducenterna har lärt sig en läxa och skapar betydligt mer drickbara viner nuförtiden. Det finns ett stort hopp för ett nytt kapitel i historien om Amarone della Valpolicella och det ska bli intressant att fortsatt följa utvecklingen. Intressant är även att den stora hypen vi såg i Sverige aldrig uppstod i exempelvis Italien. Vi svenskar hoppar gärna lätt på en nyhet. Idag är det Barolo och Barbaresco som är gunstlingar hos den svenska vinkonsumenten som vill spendera lite extra på sitt vin. Men jag höjer varningens finger för Langhe! Barolo och Barbaresco har blivit dyrt för svensken och jag hoppas inte dessa viner kommer röna samma öde som Amarone.

Valpolicella

Min fråga var tidigare: vart tog Valpolicella vägen? Jo, många av dessa fina och eleganta viner försvann mer och mer när Amarone steg in på scenen. Druvorna användes till produktion av Amarone och Ripasso istället. Men idag finns det en trend och en ökande efterfrågan på vanlig Valpolicella. Jag ser det på många håll här i Veneto och framförallt hos den yngre generationen vinmakare som vill tillbaka till det mer traditionella och balanserade. Jag provade en hel del nya och pånyttfödda vavlpolicellaviner. Så förtvivla inte, det finns hopp för dig som liksom jag gillar enkel, balanserad Valpolicella. Ett perfekt vin till våra middagsbord i Sverige.

Ett relativt stort vinhus utanför Verona är Farina, som jag besökte. Jag hade turen att ledsagas av några italienska vänner och vinmakare vilket gjorde besöket extra intressant. Även italienarna är mycket nyfikna på vad som händer i vinkällarna i Veneto. Det var intressant och spännande att se vad som idag händer hos

en mer traditionell och större producent. Jag blev positivt överraskad inte bara för det varma mottagandet utan framförallt av husets viner. Jag provade både Amarone och traditionell Valpolicella. Vinerna som bjöds hade elegans och finess. Inget uppumpat sockersött här inte. Vinmakningen är modern och stora investeringar har gjorts i vinkällare och vingårdar. Idag selekterar man olika lägen på ett annat sätt än historiskt vilket förbättrat kvaliteten och ursprunget från respektive läge. Vidare använder man sig av nya cementfat i större utsträckning, tillsammans med traditionella stora ekfat sk. “bottis”. Detta sammantaget har skapat en lite ny stil på vinhusets viner som är både mer modern och framförallt mer drickvänliga. Viner som passar vår gastronomi bättre, anser jag. Farina har idag en modern och påkostad vinanläggning. Se bilden med några av de färggranna cementfaten.

Jag kan med varm hand rekommendera ett besök på Farina, som ligger några kilometer väster om Verona. Besök och prova utbudet tillsammans med en ost- och charkbricka. Det är något att minnas länge även för en berest vinjournalist som undertecknad. Ni kommer inte ångra er. Veneto har fantastiska kallskurna fat med ostar, skinkor och korvar som matchar Valpolicella och Amarone. Jag föll framförallt för en Valpolicella som kommer från en egen vingård, en cru. Farina, Valpolicella Classico Superiore, Alessandro 2020. Ett vin som passar till allt från pizzan, det kallskurna eller till fina köttbiten på söndagsmiddagen. Vinet har både kraft och balans utan att överdriva med koncentration. Bra syra och drickbart redan idag. Trevligt och elegant avslut ger mersmak av Valpolicella.

Det nya och gamla

Jag besökte även en annan traditionell producent, Brigaldara.

Besöket skedde på en underbart trevlig restaurang tillsammans med tre unga vinmakare. Vi provade igenom ett stort antal viner både Amarone och Valpolicella. Det var det traditionella som ställdes mot det nya och unga avantgardet. Mycket spännande för oss alla att se vilken bredd området har i sin vinmakning. Brigaldara är ett mycket bra vinhus som ligger nordväst om Verona i San Pietro in Cariano några kilometer. Familjen Cesari med Stefano Cesari (se bilden) i spetsen har ägt denna vingård sedan 1928 så det finns tradition att falla tillbaka på.

Det som framförallt genomsyrar Brigaldara är att vinmakarna och agronomerna arbetar sida vid sida med stor respekt för respektive vingårdsläge. Stor omsorg läggs på vad naturen skapar utan stora manipulationer. Jag tycker man känner det i vinerna. Kvalitet och ursprung är adelsmärken för Stefano. Ett vin som stod ut under mina dagar i Verona var Brigaldaras Amarone della Valpolicella Riserva 2015, San Floriano. En vin med både kraft och elegans. Jag skulle vilja säga att det är ett neoklassiskt vin som faktiskt är rätt modernt trots sin klassiska stil.

Det riktigt nya Valpolicella

Jag träffade tre vinmakare som arbetar under varumärket Ruki. Det är tre yngre män som kommer från området kring Verona. De är i de trettio till fyrtio åren och vill återskapa Valpolicella som de minns det var innan hypen slog till. Produktionen är mycket liten och vinerna görs i Brigaldaras anläggning. Stefano Cesari är stor anhängare av det nya Valpolicella och stöttar gänget. Valpolicellavinerna har en lätthet och elegans där frukten fritt får spela. Det är moderna riktigt josiga viner. Jag tycker verkligen mycket om denna lätta och moderna stil på Valpolicella som påminner om de viner jag fann för länge sedan. Lite som att åka tillbaka till framtiden. Jag hoppas vi kommer få se deras viner i framtiden i Sverige. Denna stil på Valpolicella är framtiden för mig i alla fall. Se bild nedan.

Nya Amarone och Valpolicella