Nu när vi fått se en uppsjö av fantastiska jul-cocktails från Marie Laveau så tänkte jag istället berätta en historia som mynnade ut i en cocktail. Till de flesta cocktails jag gör så har jag alltid en historia. Vissa är bara om själva ingredienserna, kanske vart inspirationen kom ifrån och ibland även en historia som är sann, eller totalt jävla påhittad.

Kjelle kom till världen den 18 December 1930 i en liten by i Norrland, han föddes med infantil skolios, svår nötallergi och såg inte ut som andra barn. Han växte upp i en fattig familj och de kunde inte ta hand om honom pga hans sjukdom. De skickade iväg honom ett år gammal till Sveg där han blev uppfostrad på barnhem och hade det kämpigt i hela sin barndom. Han klarade sig rent fysiskt eftersom ingen vågade gå nära honom, de trodde han smittade. 1939 kom filmen som förändrades hans liv, “Ringaren i Notre Dame”. Kjelle’s liv blev inte bättre, bara sämre, han blev kallad “Ringaren från Ytterhogdal”. Nio år gammal var han redan ökänd i hela Jämtland och Härjedalen. Alla visste vem han var innan han ens träffat dem, han blev retad och häcklad.

Sex år senare efter att ha tagit skit från varje människa han mött så bestämde han sig för att flytta till storstaden Östersund. Andra världskriget var över och nu tyckte även Kjelle att om så många människor kunde sluta fred så kunde de lika gärna lämna honom ifred. Kjelle gick in på första bästa restaurang när han kom till Östersund, hovmästaren Otto hälsade honom välkommen och visade honom till sitt bord. Den äldre hovmästaren Otto var väldigt tillmötesgående och de var första gången någon var trevlig mot honom. Kjelle förstod på en gång att han hamnat i rätt stad om det var så här man blev bemött, men efter att ha kollat igenom menyn så insåg Kjelle att han inte hade råd med vare sig förrätter eller ett glas vatten. Detta var inte bra, Kjelle reste sig upp och sa till Otto att det var lite väl dyrt för honom. -SITT NER, sa Otto bestämt och Kjelle som var van att både ta order och skit satte sig ner på en gång och tänkte direkt att nu jävlar börjas det igen. Otto gick in och köket och kom ut 5 minuter senare med en kopp och en sked. Kjelle tittade förundrat på porslinet och såg att porslinskoppen var från Gustavsberg, det vackraste han någonsin sett i porslinsväg. Sekunder senare så blir Kjelle serverad kaffe och en tallrik med vaniljglass och hjortronsylt. De visade sig att kocken gjort en miss och detta blev över. Kjelle var i himlen. Han drack sitt kaffe långsamt och tog små skedar av desserten. Otto satte sig ner på vid Kjelles bord och frågade: -Är det gott? -Det är de godaste jag någonsin ätit och druckit, svarade Kjelle. -Det gläder mig, Ringaren från Ytterhogdal har jag hört talas om och jag gissar på att det är du.     -Ja, det stämmer sa Kjelle. -Du har inte haft det lätt har jag hört och det är väl dags att turen vänder för dig unge man, sa Otto med ett leende. -Det vet jag inget om, svarade en skeptisk Kjelle. -Jag hjälper dig gärna och ger dig gladeligen ett jobb här på restaurangen, sa Otto.

Kjelle sken upp som en sol och tackade ja utan att veta vad han tackat ja till. Han hamnade i disken och trivdes som fisken i vattnet och fick flytta in hos Otto och hans fru Britt-Marie. De hade inga barn och tog till sig Kjelle som deras förlorade son. Kjelle fick det liv han aldrig hade haft. Efter många år i disken så kände han sig hemma, detta var de han ville göra i resten av sitt liv. Det var hedersamt och han slapp bli uttittad. Även fast han slutat bry sig så fanns det fortfarande en känsla av att folk skulle häckla honom, men i disken där var han kung ingen jävel kunde nå honom där. Kockarna kom ibland in med både de ena och de andra. Kjelle förstod sig på god mat och hade blivit väldigt kunnig genom åren. Hans favoriträtt på menyn var, Ägg Benedict, han förstod inte hur något så enkelt kunde bli så förbannat gott. Kunde han så skulle han äta det resten av sitt liv. Han hade fått smaka en del sprit i sina dagar men aldrig uppskattat smaken tills han fick tag på en fyrkantig utan etikett. Den smakade knappt någon alkohol och hade en sån förbaskad syra att de drog till i mungiporna, spädde man sedermera ut det med en massa vatten blev det rätt drickbart.

En dag kom köksmästaren in till disken, han var förbannad och skrek att det var slut på vitvinsvinägern. Kjelle hade då inte sett något sådant och förundrades hur man kunde bli så arg över något så trivialt. Vitvinsvinäger var svårt att få tag i och hade bara Kjelle vetat hur de smakat och sett ut, så kan man nog gissa att han kunnat hjälpt köksmästaren.

Nästa dag när han kom in till jobbet stod det en flaska med gyllenbrunt innehåll i disken och en papperslapp. “Sluta drick upp vitvinsvinägern för helvete, ta detta istället / KM.  Kjelle förstod ingenting och läste på etiketten “Bourbon”, detta var något nytt som kockarna aldrig hade kommit med förut. Oftast hade det varit vin och någon slags apelsinsprit som inte föll Kjelle i smaken. Han öppande flaskan och tog en klunk. Kjelle fick andnöd. Något sånt här överjävligt starkt hade han aldrig smakat men när vätskan passerat svalget så lugnade den ner sig och smakerna började komma fram. Vitvinsvinägern smakade helt plötsligt inte lika gott och en kärlek han aldrig hade känt förut var ett faktum. Det kändes nästan som han kunde räta ut ryggen, så gott var det. Samma känsla fick han nu som första gången han fått smaka på vaniljglassen och kaffet Otto bjöd på.

Kjelle drack upp hela flaskan på bråkdelen av en sekund. Ingen hade nog tidigare druckit upp 1 liter Bourbon på 20 sekunder. Han kände sig som en sheriff av guds nåde, han kunde göra exakt vad han ville. Han gick ut i köket och sen blev det svart.

En timme senare låg Kjelle på akuten, läkarna visste inte om Kjelle skulle överleva. Han hade ramlat när han kommit ut från restaurangen och slagit huvudet i en parkbänk. De sista orden han skrek till kockarna var “-Detta är den lyckligaste dagen i mitt liv”, innan han försvunnit ut från restaurangen och ut i vinterkylan. Om Kjelle överlevde? Det förtäljer inte historien, kanske kommer det en uppföljare? Vem vet, detta är i alla fall min hyllning till Kjelle.

“Kjelles Lyckliga Flip”

60 ml bourbon

30 ml hjortron- & vaniljshrub*

6 kaffebönor

1 helt ägg

riven muskot

Utförande: Skaka ihop alla ingredienser förutom muskot med is och dubbelsila till en kaffekopp (helst Gustavsberg av gammalt snitt). Garnering: Sked och riven muskot.

*Hjortron- & vaniljshrub:

1 kg hjortron

4 kg strösocker

100 ml citronjuice

20 ml vodka

4 vaniljstänger

300 ml vitvinsvinäger

Tina upp 500 g hjortron eller använd färska om säsongen tillåter och lägg i en kastrull, sätt på låg värme. Tillsätt ca 2 kg strösocker och skrapa ur vaniljstängerna, släng i resterna också. Rör om i ca 10 minuter. Tillsätt vitvinsvinäger och citronjuice. Rör om i ca 10 minuter till. Dra från plattan och låt svalna. Rör i vodkan och täck kastrullen med plastfolie. Låt stå i en vecka, rör om dagligen och smaka av. Syran ska kännas men inte vara de mest framträdande, vanilj och hjortron ska tala i denna shrub! Efter en vecka, sila genom kökshandduk eller silduk om du har tillgång till det.

EMIL ÅRENG Bar Manager Rex Bar & Grill Umeå

Instagram: @emilseth

Alla Emils tidigare inlägg