Jerrys ölskola. Alla hjärtans dag-skippa chokladen.

När öl kommer på tal händer det ganska ofta att någon säger:

– Jag tycker inte om öl!

Efter lite lirkande och några följdfrågor så brukar det komma fram att vederbörande sätter ett likhetstecken mellan ”en stor stark” och all annan öl vilket inte stämmer. Denna bubbla av villfarelse vill vi på DinVinguide.se peta hål på.

Öl är en dryck som görs på spannmål, humle, jäst och vatten och ibland frukt. Variationsrikedomen är oändlig från beskt till sött och från ljus till kolsvart och lite annat. Den vanligaste motivationen till varför man inte tycker om öl är att ”det är så beskt”. Vissa av oss är mer känsliga för beska.

Så lagom till alla hjärtans dag tänkte jag utmana alla fördomar och smaklökar och rekommendera alla att bjuda sin käraste på en god öl i stället för choklad. Och inte vilken öl som hels utan den spontanjäst fruktöl. Vi tar det från början så ni inte fegar ur direkt i alla fall.

Vad jag vill att ni ska prova är en fruktjäst lambic. Lambic i sin tur är en spontanjäst öl, kanske mer känd under namnet suröl vilket jag tycker låter lite väl missvisande.

I ett område som i den flamländska dalgången kallat Payottenland väster om Bryssel har man bryggt spontanjäst öl sedan urminnes tider. Det unika med brygderna är att man inte tillsätter någon jäst. Man förbereder helt enkelt vörten på samma sätt som med vanlig ale. Traditionellt använder man gammal humle som mist det mesta av sin bitterhet men fortfarande har en konserverande effekt. När det är dags för att jäsa ölet så häller man den i stora jäskar som är endast cirka 40 centimeter djupa och öppnar fönstren på bryggeriet.

Luften i området är full av jästsporer av jästsorten Brettanomyces som även finns bland annat på fruktskal. I stället för att tillsätta jäst till vörten låter man naturen sköta befruktningen av brygden. Jästsporerna kommer in genom fönstren och i kontakt med vörten och jäsningen startar.

Den bästa tiden att brygga en lambic är om hösten med svala nätter. Då blir ölen som bäst. Det ger det bästa resultatet enligt de lokala bryggarna. Spontanjäst öl blir väldigt friskt syrligt. Öltypen kallas lambic och är relativt sällsynt på våra breddgrader. Nu kan man fortsätta processen genom att hälla ölet på stora väl använda ekfat och tillsätta frukt i någon form. Körsbär är vanligt men även hallon eller svarta vinbär förekommer.

Det öl jag tänkte föreslå är en Oude Kriek Boon, alltså ett öl som jäst en andra gång på körsbär. Man häller helt enkelt i körsbären i ekfatet med öl. Det går åt ca 4 till 5 hekto körsbär per liter öl. En andra jäsning sätter i gång i fatet och jästen ”äter upp” körsbären och efter färdig jäsning återstår bara skaft och kärnor från körsbären och en härlig röd färg på ölet. Efter en viss tids lagring häller man över ölet på flaskor och tillsätter lite kandisocker och startar en tredje jäsning och försluter med samma typ av kork som används till champagne och med grimma och allt.

Resultatet blir ett friskt, syrligt öl men toner av mandel och fruktig körsbärssmak. Mycket uppfriskande och om man gillar utvecklad mogen god Champagne kan man absolut uppskatta denna öl.

Många hävdar att det inte smakar öl men det säger mer om personens erfarenhet av olika öltyper. Det är en öl men av annan typ det är frågan om. Basråvaran är malt som till all annan öl. Men ett varningens ord, första klunken kan vara lite av en chock men låt er inte avskräckas. Andra klunken är desto godare. Jag lovar. Det är vildjästen som ger ölet dess vinösa smak och karaktär. Sedan förstärks det av frukten.

Om man nu insisterar på att man verkligen vill ha choklad på alla hjärtans dag så föreslår jag ett säkert kort, en riktigt mörk stout.

Stout tillhör även den familjen ale med extremt hårt rostad malt som ger ölet dess svarta färg och en härlig smak av rostat kaffe, kavring och choklad. Passar som handen i handsken till chokladtryfflar. Dessutom innehåller den endast 4,8% alkohol och är ekologisk vilket inte gör det hela sämre.